Framtiden?

The Xperia Soda Stunt

Saknar mina gamla kollegor och Sony Ericsson när jag ser detta, ingenting är omöjligt liksom. Man fick (får) komma med tokiga idéer OCH testa dom dessutom. Detta är så himla coolt!

Nu är den här!

#minnästabok

Livet, vänner och kärlek

Helgen har vi tillbringat med vårt härliga gäng, ett varmt och glatt gäng som är helt underbara. Alla ställer upp till tusen och bryr sig om varandra på ett härligt sätt. Vi har gått igenom en hel del under alla år vi har hållit ihop, både roliga men också sorgliga saker. Det är så enkelt att umgås med människor som känner en och vet och som man själv känner och vet. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad i detta gänget. Så fyllt av generositet, omtanke och humor <3

Vandring på Bjäre

Fikapaus, choklad med rom och hembakat...

I vårt gäng har vi en stiftelse som jobbar för barn och familjer som har drabbats av cancer. Det är till minnet av Henrik som är son i en av familjerna i vårt gäng och som gick bort i cancer när han var sju år gammal. Många hjälper till och samlar in pengar till stiftelsens arbete vilket är helt fantastiskt. Sanna och några skolkompisar gjorde en konsert till Henkes minne, några tjejer samlade pengar på en MFF-match för ett par veckor sedan och idag var det dags för Näsets Charity Ride 2012. Vi har en Facebook grupp som jag har hand om, läs gärna mer där

Jag har precis skickat iväg ett meddelande till en annan person som jag har träffat genom gemensamma vänner. En tjej som har ett otroligt gott hjärta och som genom Facebook gjort en insamling till en familj som har det svårt. Många har deltagit och engagerat sig. Jag tror att många människor tänker att man vill hjälpa men det är få som faktiskt tar tag i det så som Johanna har gjort. 

Ibland behöver man påminna sig själv om livet och vilka fantastiska människor man har turen att omge sig med!

Nu måste jag gå och lägga mig för nu är det ny vecka med nya utmaningar som avslutas med två fester...tänk vad november plötsligt har tagit fart, vem sa att vi blir mindre sociala på hösten och vintern?

Det är ytan som räknas

Vilken film, En oväntad vänskap, helt underbar och helt oväntad! Glad, humor, tragedi, sorg, djup, glädje - den hade verkligen allt. Underbar Paris-miljö dessutom!

Idag är jag ledig, superskönt! Jag älskar dagar när jag kan dra mig, gå en lång runda med Sheila utan stress, läsa tidningen, bloggar, Facebook, städa lite, duscha och sen bara fortsätta softa. Riktig återhämtning från alla andra dagar när man rusar fram och tillbaka mellan mail och möten på jobbet. Ingen träningsstress heller eftersom jag har en veckas ledigt. Jag hoppas jag kan sätta igång igen på måndag. Magen är ok men inte helt bra.

Helgen ska vi tillbringa med ett helt gäng vänner, vi blir runt 20 pers som ska umgås två dagar uppe på Bjärehalvön i närheten av Båstad och Torekov. Ska bli jättehärligt. Vi ska äta, dricka, gå på stranden och bara vara. Tänk om vi hade fått samma väder som förra helgen! Tyvärr verkar det inte så, det blir regnkläder på helt enkelt.

Igår retade jag mig på Twinings dåliga copy, idag måste jag ge en stor eloge till Alcro för deras nya kampanj. Dom lanserar en ny exklusiv väggfärg som heter Pashmina helmatt. Det vill berätta det för inrednings- och designintresserade i åldern 25-55 år och tittar då på modebranschen och hur dom jobbar. Tillsammans med en kändisfotograf (Peter Gerkhe) har dom tagit modebilder under temat "Det är ytan som räknas" fast dom menar väggytan. Den humorn, copyn och tänket gillar jag! (Bilderna har jag lånat på Google)

Bra Alcro!

Twinings loves creativity, eller inte?

Fina bilder men en extremt långsökt kampanj!

Texten säger "En härlig kopp Twinings te när kreativiteten flödar är som grädde på moset. Smaken, doften, den mysiga känslan när man håller i tekoppen piggar upp alla sinnen. Twinings är helt enkelt välbefinnande i en kopp" 

Sämsta copyn jag läst, vet inte om jag ska skratta eller gråta..

Det gjorde ni inte bra, Twinings!

Tomma schampoflaskor i duschen och mascarafläckar i handfatet...

Det känns redan lite märkligt att vi nästan inte har några barn längre. Ingen som vill ha skjuts någonstans, ingen som behöver att man kommer hem och lagar middag, ingen som ska förhöras på läxa, inga kvartsamtal och ingen som är uppe på morgonen och stressar i köket eller i badrummet...

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är skönt eller om jag saknar det. Det känns sorgligt på ett sett, men samtidigt, vem vill inte komma hem från jobbet i lugn och ro, kunna ligga i soffan en stund, gå och träna, gå på bio eller bara sitta och snacka med sin man? Helt ärligt så har det inte alltid varit superkul att komma hem efter att ha jobbat hela dagen och handlat, lagat mat, stått med disk och sen varit tvungen att gå ut och sätta sig i bilen igen?! Det är faktiskt ganska skönt att slippa.

Just nu har vi en av våra ungdomar hemma och en som provar på sambolivet i stan. Så vi har fortfarande smutskläder på golvet, stökiga rum, tomma schampoflaskor i duschen och mascarafläckar i handfatet:-) 

Men om en månad har vi ingen av dom i närheten alls och inga mascarafläckar i handfatet eller tomma schampoflaskor i duschen...

Att ha ungdomar omkring sig som själva kör sin bil och som själva fixar sin mat och som själva sköter sina jobb men som ändå finns i huset ibland och gärna med ett gäng kompisar eller sin respektive, det gillar jag! Vår relation har blivit så annorlunda, ganska kul och spännande och på en helt annan nivå. Alla fina samtal med sonen i stan, dom fortsätter antingen på telefon eller över en mysig middag när han och flickvännen kommer över. 

Om en månad sticker dom till Asien, i fyra månader, båda två...ja, eller kanske ska jag säga allihop! För dom tar ju med sig sina respektive och sina kompisar (dom flesta)...det kommer bli tomt!

En konstig känsla, det är skönt att slippa "efterjobbetstressen" men det betyder ju inte att det kommer blir skönt att det blir alldeles tyst...

Lycka till mina älskade ungdomar!