Alla är stolta över sina barn såklart, men vissa dagar blir den där känslan extra stark. Idag fick jag en sån där extra stark känsla! Sanna, min 18-åriga dotter, går på Heleneholms musikgymnasium i Malmö och kämpar med stenhård konkurrens. Ungdomar som "tävlar" med talanger som musik, sång, dans och teater är oerhört tuffa. Sanna sjunger, hon älskar att sjunga och hon är jätteduktig!
Varje gång hon ställer sig där framme och sjunger för sin publik blir jag så stolt. Det kräver en hel del mod för att våga ställa sig på en scen och sjunga. Men tänk vilken fantastisk erfarenhet och styrka det ger. Sanna kommer i framtiden kunna ställa sig på en scen och hålla tal eller föredrag med en säkerhet som jag önskar att jag hade.
Jag fick en till sån där extrastark stolthetskänsla idag. Både Sanna och hennes bror har ett stort gäng vänner där flera av dom går tillbaka så långt som till dagis och sexårs när dom började skolan. Flera är också syskonpar som mina. Tänk vilken trygghet det kan vara att ha vänner som man har känt och varit tillsammans med under så lång tid. Så ikväll kom tre av Sannas bästa vänner för att titta på Sanna när hon sjöng. Deras glada leenden när dom såg varandra och deras stolthet när Sanna sjöng. Det värmer mig.
Mina barn miste sin pappa för ett och ett halvt år sedan, en oerhörd förlust, sorg och förtvivlan. Att se Sanna göra sin resa för att ta sig igenom och klara av sin sorg samtidigt som hon har kämpat med skola, vänner och sin sång har varit tufft för mig som mamma. Att då se henne le, sjunga och ha sina fina vänner omkring sig ikväll är helt fantastiskt. Känslan av stolthet och lycka är obetalbar.
Älskade Sanna vad jag är stolt över den du är, dina val, dina vänner och ditt fantastiska sätt att leva ditt liv <3
(jag ska sluta blogga från min iPad så att jag kan lägga in bilder, jag vet att det är mycket roligare! Promise!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar