Separationsångest...

Just nu hinner jag inte alls allt det jag vill, till exempel att skriva. Mitt stora projekt är inne i en spännande och avgörande fas och tiden är emot mig. Det finns några saker jag inte nedprioriterar, som min träning, det blir inte lika många pass men några kan jag bara inte hoppa över. I nästa vecka blir det en hel vecka i skidbackarna, kunde inte komma mer lägligt även om en resa till värmen kanske hade känts ännu bättre just nu. Men jag vet ju hur jag funkar, väl på plats så älskar jag denna aktiva semester.

I år är vi 40 vänner som ska åka tillsammans. Vi brukar va ett gäng men i år slår vi alla rekord!

"Det stora projektet" börjar ta form, besluten är många och jag måste vara modig och ta beslut samtidigt som jag måste kunna motivera besluten och få mina kollegor med på "tåget" (bara att få tid med dom är en utmaning), glädja några leverantörer och ta dom negativa "nej tack" samtalen med några andra. Den andra stora utmaningen är budgeten...men åh vad kul det ska bli när vi är klara och hoppas hoppas det blir BRA!!!

Snart, mycket snart, ska jag berätta! Och visa.

Väldigt snart ska jag också lämna mitt jobb där jag haft förmånen att arbeta med ett av världens finaste varumärken. Helt galet och fullständigt knasigt att lämna något man brinner så för? Men ibland funkar inte allt och då måste man gå vidare, särskilt om det kommer något som kan bli bättre...för en människa som jag som lider av separationsångest vill jag lova att detta är en tuff period. En rutinmänniska som ständigt utmanar sig själv, det är jag! Enligt KBT så borde separationsångesten släppt för länge sen...

Om ett par veckor ska jag vara lite mer tydlig. När saker och ting är på plats.