Tomma schampoflaskor i duschen och mascarafläckar i handfatet...

Det känns redan lite märkligt att vi nästan inte har några barn längre. Ingen som vill ha skjuts någonstans, ingen som behöver att man kommer hem och lagar middag, ingen som ska förhöras på läxa, inga kvartsamtal och ingen som är uppe på morgonen och stressar i köket eller i badrummet...

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är skönt eller om jag saknar det. Det känns sorgligt på ett sett, men samtidigt, vem vill inte komma hem från jobbet i lugn och ro, kunna ligga i soffan en stund, gå och träna, gå på bio eller bara sitta och snacka med sin man? Helt ärligt så har det inte alltid varit superkul att komma hem efter att ha jobbat hela dagen och handlat, lagat mat, stått med disk och sen varit tvungen att gå ut och sätta sig i bilen igen?! Det är faktiskt ganska skönt att slippa.

Just nu har vi en av våra ungdomar hemma och en som provar på sambolivet i stan. Så vi har fortfarande smutskläder på golvet, stökiga rum, tomma schampoflaskor i duschen och mascarafläckar i handfatet:-) 

Men om en månad har vi ingen av dom i närheten alls och inga mascarafläckar i handfatet eller tomma schampoflaskor i duschen...

Att ha ungdomar omkring sig som själva kör sin bil och som själva fixar sin mat och som själva sköter sina jobb men som ändå finns i huset ibland och gärna med ett gäng kompisar eller sin respektive, det gillar jag! Vår relation har blivit så annorlunda, ganska kul och spännande och på en helt annan nivå. Alla fina samtal med sonen i stan, dom fortsätter antingen på telefon eller över en mysig middag när han och flickvännen kommer över. 

Om en månad sticker dom till Asien, i fyra månader, båda två...ja, eller kanske ska jag säga allihop! För dom tar ju med sig sina respektive och sina kompisar (dom flesta)...det kommer bli tomt!

En konstig känsla, det är skönt att slippa "efterjobbetstressen" men det betyder ju inte att det kommer blir skönt att det blir alldeles tyst...

Lycka till mina älskade ungdomar!