söndag 14 augusti 2011

Yoko Ono - My Mommy is beautiful

Det där med familj är för många ganska komplicerat, så fullt av starka känslor. Det är både härliga känslor, kärleksskänslor, hatkänslor, frustration och mycket mer. Man hör ofta folk berätta att dom inte har kontakt med en syster eller en bror, en mamma eller en pappa. Många är skilda och har nya "pappor" och "mammor" och "syskon", idag är kärnfamiljerna mer och mer ovanliga. Fast jag tror att våra barn kommer vara mer rädda om varandra än vi har varit, visa av erfarenheten.


Jag har inte någon kontakt med min mamma och har inte haft det på över 20 år. Någon frågade mig för ett tag sedan om jag saknar min mamma. Jag tror inte att jag saknar min mamma men jag saknar en mamma. Någon som kunde funnits där både för mig men framför allt för mina barn, varit en riktig mormor...Vi kan ju som bekant inte välja vem som blir våra föräldrar och syskon, ibland stämmer inte kemi och värderingar. Då är det värre att finnas i närheten än att inte ha någon närhet alls...eller vad tror ni? 


En del av Yoko Ono´s utställning på Wanås handlar om just "Mamma". Den gick verkligen rakt in i mitt hjärta. Jag är ju själv mamma och förälder och jag vet också vad det innebär när en förälder försvinner, hur det kan vara att leva utan en förälder och hur det är att ha en förälder på avstånd. Min mamma försvann ur mitt liv när jag var 23 år.


En sak är säker, att vara mamma är helt fantastiskt...underbart, jobbigt, tufft, härligt, glatt, tjatigt och fullt av kärlek! Jag älskar mina fantastiskt, fina och underbara barn! Mina barn är min stolthet och glädje. Min fasa är när dom flyttar, tänk om dom inte vill komma hem och hälsa på? Komma hit och äta middag och bara umgås. Tänk om dom flyttar till USA...firar jul med någon annans familj...fast det är ju helt naturligt, dom ska skapa sig egna liv utan mig fast jag hoppas såklart på att få vara en del av deras liv och det är jag säker på att jag kommer fortsätta vara:-) 


Rubriken för Yoko Ono´s "Mammautställning" såg ut så här;
Yoko Ono involverade publiken och jag lovar, där var flera hundratals lappar om människors Mamma. Jag hade förmodligen kunnat stå och läsa varenda liten lapp men så lång tid hade jag inte på mig. Varenda liten lapp innehåller liksom en historia som man bara kan fantisera om. Lapparna skulle mycket väl kunna bli till en fantastisk liten bok. En bok man skulle kunna titta i en kort stund eller fastna i i timmar...


Här är några av lapparna...

























 Kram Å

2 kommentarer: