Lycka till, Christopher!

 Christopher och Ottilia <3

Fina syskon som står varandra

nära <3

Dagen före...det som kändes som evigheter är plötsligt här! Nu står vi här och plötsligt känns det lite läskigt allvarligt jobbigt panik spännande kul nervöst och tusen andra känslor som trillar över mig när jag tänker på att i morgon är dagen då min älskade son ska resa iväg på sin första egna långresa. Jag tror att vi som längst har varit ifrån varandra två veckor. Det är i och för sig också ganska länge, många har inte varit ifrån sina barn längre än nån eller några nätter. Eftersom jag och mina barns pappa var skilda så har ju barnen varit på resor utan mig förut, bott varannan vecka och firat jul och ibland även födelsedagar utan mamma. Men det är stor skillnad, den här gången är det tre månader på egen hand med allt vad det innebär.


Men jag är så stolt över min Christopher, stolt över att han gör detta, tror på sig själv, utmanar sig, vågar ge sig ut i världen och har viljan att uppleva saker, lämnar all sin trygghet här hemma och faktiskt gör det! Det är starkt! Han lämnar mig och Kristian, sin älskade syster, sin älskade flickvän och sitt nya jobb. Ett jobb där han på bara några veckor blev bästa säljaren och fick tjänstledigt för sin resa efter mindre än två månader som anställd...


Lycka till Christopher! Hoppas ni får en fantastisk resa! Älskar dig <3