#vemprataromdet vs Don´t tell Ashton

 Läckberg söndag morgon på Twitter

Niclas Wahlgrens söndagmiddag på Twitter

(viltgryta)

"Alla stockholmare som tycker att dom bor i en storstad räcker upp en hand" Linusminkarriär på Twitter

"Looking for design inspiration? Check out Share Space where fans upload images of their IKEA inspired spaces." DesignbyIKEA på Twitter

"Day of important elections in Croatia and Slovenia - and, somewhat different, in Russia" CarlBildt på Twitter

Jag är helt beroende av Twitter, älskar att läsa vad Camilla Läckberg, Niclas Wahlgren, Kristin Kaspersen, Mia Levenius, Mimmiprivat, Carl Bildt, Rockspindeln, IKEA, InStyle, Coulourlovers och massor med andra skriver. 140 tecken kommer man långt på och många gånger länkas man vidare till något annat kul eller intressant.  


Igår skrev Ann Heberlein i Sydsvenskan om en Twitterkampanj som vunnit Stora Journalistpriset i kategorin "Årets förnyare". Det är två frilansande journalister, Sofia Mirjamsdotter och Johanna Koljonen, som vann priset för sin kampanj "#vemprataromdet. (Hashtaggen sätter man framför det ämne man vill debattera/prata om på Twitter, sen kan man bl a söka på en sådan hashtag för att se vad som har skrivits om ämnet.)


Motiveringen till varför dessa damer vann priset är; "för att ha gjort det privata allmängiltigt och fått en hel värld att prat om det".


Ann Heberlein ifrågasätter och provocerar; "Den där myten om att #prataomdet pratades det om överallt – i hela världen! – tål att synas i sömmarna. Ja, det twittrades. Ja, det diskuterades på kultursidorna. Sannolikt surrade det också på krogarna och i lägenheterna runt Medborgarplatsen och Mariatorget, men sen då?"
Det ligger väldigt mycket i det Ann säger, tycker jag. Jag som följer över 100 personer på Twitter, läser på Twitter dagligen, har inte sett kampanjen tidigare... Däremot vimlar det av kommentarer kring det Ann Heberlein skrev i Sydsvenskan igår, det känns faktiskt som att både Ann H och kampanjen får mer genomslagskraft efter artikeln än själva ursprungskampanjen som vann priset...


Själva kampanjen har sitt ursprung i Julian Assange fallet. Jag har dock inte lyckats få fram riktigt vad kampanjen egentligen gick ut på men det verkar som att det handlade om att låta människor prata om sexuella övergrepp av olika slag. Däremot har man försökt distansera kampanjen från Assange-fallet för att kampanjen skulle vara mer allmän. När det gäller just det sexuella temat skriver Ann Heberlein bland annat, "Med risk för att låta brutal menar jag nog att det där som många av dessa pratiga bekännelser handlar om – missförstånd och misstolkningar – är en oundviklig del i vägen mot sexuell erfarenhet och säkerhet. Så är det i alla mänskliga aktiviteter: vi missförstår varandra, inte bara i sängen utan på arbetsplatsen, vid köksbordet, i affären. Missförstånden är en del av det mänskliga. Det måste vi naturligtvis tala om och försöka hantera, men något övergrepp är det inte att bli missförstådd." Provocerande, jag kan tänka mig att många reagerar starkt på det hon skriver. Jag har nog inte tänkt på "vägen mot sexuell erfarenhet" på det sättet men tror att jag förstår hur hon tänker.  


Läs artikeln här, intressant tycker jag! Sociala medier har påverkat oss men vi förstår kanske inte alltid hur mycket och på vilket sätt? Det blir en spännande resa i denna sociala medier-värld...en värld som människor gärna pratar om, tror att dom vet allt om men inte riktigt förstått vidden av. När det gäller just det här priset så tycker jag att priset skulle gått till gänget på Berghs som gjorde "Don´t tell Ashton" som jag skrivit om tidigare. Där pratar vi en kampanj som "ALLA" pratade om, i hela världen! Kanske inte tillräckligt "djupt ämne" men med mycket humor och där visade dom verkligen vilken impact dom sociala medierna har.


Vad tycker ni?


Trevlig söndag!